Anna Cabrajic brinner för skogen. Hon är uppvuxen på landet utanför Sundsvall och hennes pappa jobbar i skogen. Hon är ekolog på SCA, doktor i ekologi och har en bakgrund på olika myndigheter som exempelvis Skogsstyrelsen.
Foto: Lars Clason
Anna Cabrajic, skogsekolog på SCA, vill inte att vi glömmer bort andra aspekter av skogsbruket.
Skogen har en fantastisk potential att vara en del i att skapa en fossilfri framtid. Och skogens klimatnytta är verkligen helt otrolig – bara vi på SCA står för en klimatnytta som motsvarar Sveriges lastbilstransporter och inrikesflyget ihop.
Men vi får inte glömma andra viktiga aspekter av vårt skogsbruk. Skogen har så många fler viktiga värden än klimatnytta. I Sverige har vi sedan ungefär 20 år tillbaka ställt om mot ett mer ansvarsfullt skogsbruk. Det innebär att vi bedriver naturvård, värnar kulturmiljöer och på olika sätt tar hänsyn till människan.
Naturvård handlar bland annat om att skogsägare avstår från att bruka skogsområden för att skydda känsliga arters livsmiljöer, vilket brukar kallas frivilliga avsättningar. Totalt undantas faktiskt mer skog frivilligt än det formella skyddet som staten löser in som exempelvis naturreservat. Vi tar även naturhänsyn vid alla skogliga åtgärder. Vid slutavverkning lämnas mindre biotoper, som till exempel skogsmiljöer runt bäckar och våtmarker, gamla träd och död ved, som är viktigt för många arter.
Att värna kulturmiljöer handlar om att vi skyddar vissa platser där människan verkat för att vi ska förstå vår historia.
Social hänsyn yttrar sig på olika sätt. Här i norr handlar det bland annat om att vi måste kunna samexistera med rennäringen. Vi samråder till exempel inför alla slutavverkningar i renskötselområdet och försöker hitta en lösning som passar båda parter. Det handlar även om möjlighet till friluftsliv och rekreation.
Ett ansvarsfullt skogsbruk är nödvändigt för att mångfalden av arter och människan ska kunna finnas och trivas i skogen. Utan denna balans skulle vi tappa
trovärdigheten som näring. Ska vi i framtiden ytterligare kunna utöka uttaget från skogen, behöver vi förstärka och återskapa dessa värden.
Inom naturvård skulle det bland annat handla om att förstärka de känsliga livsmiljöer som vi sparar i dag och återskapa värden med bättre förbindelser mellan livsmiljöer. Redan i dag jobbar vi med att möjliggöra för många arter att förflytta sig mellan livsmiljöer i landskapet genom naturhänsyn vid slutavverkning.
Andra värdefulla åtgärder – som jag gärna ser mer av – är de som koncentrerar och höjer naturvärden ännu mer. I SCA:s mångfaldsparker får åtgärder som till exempel naturvårdsbränning en större naturvårdsnytta genom att de koncentreras och utvecklar naturvärden där. Ett annat exempel är riktade insatser på landskapsnivå där vi känner till känsliga arter. I Jämtkrogens fjärilslandskap, på gränsen mellan Jämtland och Medelpad, skapar vi ljusa gläntor i skogen med förbindelse med varandra där vi vet att sällsynta, ofta utrotningshotade, fjärilar finns och trivs. Vi har på andra ställen också återställt ett antal våtmarker, särskilt i de fall där historiska insatser för höjd skogsproduktion uteblivit.
